Se programmet via länken:  http://svtplay.se/t/103450/debatt

SDN organisationen är i grunden odemokratisk, orättvis och otydlig och leder till en segregerad och splittrad stad. Närhetsprincipen har blivit en skenprincip. Vad Göteborg behöver är politiker som tar tydligt ansvar och vågar peka med hela handen för hela staden, skriver Hampus Magnusson (M), SDN Centrum.

 I torsdags beslutade kommunfullmäktige att dagens 21 stadsdelsnämnder skall slås ihop till tio. Detta är en förbättring men likväl en socialdemokratisk halvmesyr, dessvärre med stöd från mitt eget parti, Moderaterna. Systemet med stadsdelsnämnder infördes 1990 i Göteborg med avsikt att öka närdemokratin. Detta var på förhand dömt att misslyckas då SDN-politikerna inte är demokratiskt valda utan tillsätts av fullmäktige. Det är inte möjligt för stadsdelens invånare att genom röstsedelns inflytande behålla en duktig politiker, lika lite som det är att med densamma avsätta en dålig sådan. SDN-politikerna väljs med utgångspunkt från majoriteten i fullmäktige utan hänsyn till hur majoriteten ser ut i stadsdelen. Trots upprepade försök under min mandatperiod att locka medborgarna med öppna möten, dialogmöten med mera har de som dykt upp alltid kunnat räknas på högra handens fingrar. Medborgarna känner maktlöshet och ser SDN mer som administrativa än politiska organ, vilket jag som stadsdelspolitiker också konstaterat. Stadsdelsnämnderna är utan tvekan ett demokratiskt misslyckande.

Har lett till en splittrad stad

Utgångspunkten för den kommunala organisationen ska vara att garantera en likvärdig behandling och service för medborgarna. SDN-systemet har lett till en splittrad stad och orättvisa skillnader mellan stadsdelarna. I stället för individuella behov är det kollektiva fördelningsnycklar och adressen som styr hur mycket pengar ett skolbarn får i Bergsjön och hur mycket ett barn får i Älvsborg även om behoven är identiska. Besluten fattas centralt av fullmäktige och därefter måste stadsdelsnämnderna ta ansvar för konsekvenserna. Detta bidrar till otydlighet för medborgarna och är ett sätt för toppolitikerna att smita från sitt ansvar. För att hitta en lösning behöver man bara vända sig till Borås. Där har den moderatledda majoriteten beslutat att avskaffa stadsdelsnämnderna och ersätta dem med centralt styrda facknämnder. Trots minskningen i Göteborg till tio stadsdelar blir antalet arvoderade SDN-politiker ändå 220 stycken vilket kan ställas mot fullmäktiges 81 ledamöter. I stället för att gömma sig bakom SDN borde majoritetens valda kommunalråd få ansvar för var sin central facknämnd och en ordentlig expertis av fackfolk. Då kunde väljarna utvärdera sin kommunala regering och med röstsedelns makt visa prov på äkta demokrati.

Hampus Magnusson (M)
ledamot SDN Centrum och ordförande för Moderata ungdomsförbundet i Göteborg

Slopa personvalsspärrarna och öppna det politiska systemet så får vi fler politiker med varierande bakgrund. Dagens höga spärrar gynnar slutenhet och politiska broilers . Sedan 1998 kan väljarna aktivt visa sitt stöd för en viss kandidat genom att kryssa på valsedeln. Genom att slopa personvalsspärrar till kommun, region och riksdag ökar väljarnas inflytande och därmed demokratin. Partierna har för stort inflytande över vilka som företräder väljarna och vi har trots de höga spärrarna fått bevittna flera exempel på hur väljarna trotsat partiernas placeringar. Det senaste och mest tydliga exemplet hittar vi hos moderaterna i förra årets val till EU-parlamentet. Anna Maria Corazza-Bildt blev trots ett enastående internt provval nerpetad av partietablissemanget utanför valbar plats men lyftes upp av väljarna till en andraplats. Det är dock få som lyckas och har de ekonomiska resurser som behövs för att bedriva en framgångsrik kampanj. Spärrarna är starkt reglerande och genom att slopa dem skulle väljarnas makt öka. Vi skulle få politiker som ägnar tid åt väljarna istället för politiska broilers i slutna korridorer. De främsta moståndarna till personval finns föga förvånande hos Vänsterpartiet och Socialdemokraterna där kollektivet har för vana att köra över individen. Vad som är mer häpnadsväckande är att den Moderatledda regeringen backat från sitt förslag att slopa spärrarna trots blocköverskridande stöd från Miljöpartiet.

Själv har jag så gott som vuxit upp med politiken och valdes till mitt första förtroendeuppdrag för tolv år sedan. I dag står jag på valbar plats till kommunfullmäktige. Jag har dock observerat att det är få som orkar gå igenom de politiska hundåren. Dagens system gör det allt svårare med studier och karriär vid sidan av politiken. Många av mina tidigare kamrater från ungdomsförbundet har försakat detta för att vandra vidare till positioner i riksdag och departement. Det är enligt mitt sätt att se en osund utveckling. Jag har också uppmärksammat att framförallt unga, kvinnor och invandrare utan de politiska hundåren har svårt att ta sig in i på de ofta starkt mansdominerade listorna. Jag tar dock starkt avstånd från Moderaternas partisekreterare Per Schlingmans senaste utspel om kvotering och vill istället ge väljarna möjlighet att med röstsedelns makt välja sina politiker.

De har mitt fulla förtroende, återstår att se om jag har deras?

Hampus Magnusson
ordförande för MUF, Moderaternasungdomsförbund i Göteborg,
och kandidat till Göteborgs kommunfullmäktige

http://www.gt.se/ledare/1.1873191/slopa-sparrarna-i-personvalet

Svenska skattebetalare ska inte betala för masterutbildningar som används av utländska studenter. Utbildningar som inte lockar tillräckligt med svenska studenter på grund av för låg kvalitet eller att studenterna inte är intresserade av utbildningarna ska läggas ner, skriver moderaterna Björn Nilsson och Pontus Haag i en replik till Göran Weibull m fl.

Förhastade studieavgifter raserar masterutbildningarI dag erbjuder universitet i Sverige en uppsjö av masterutbildningar som artikelförfattarna själva säger mest lockar utländska studenter. Att svenska skattemedel går till att subventionera utländska studenters utbildning är inte försvarbart ur ett rättviseperspektiv och det är heller inte ett ansvarsfullt sätt att hantera skattepengar.

De tre prorektorerna fruktar att svenska masterutbildningar ska dräneras på studenter och därmed läggas ner. Denna oro är möjligen befogad men samtidigt måste utbildningar som inte lockar studenter obönhörligen läggas ner. I fall Sverige bara lockar utländska studenter om utbildningarna är gratis vittnar det om att utbildningarna inte är tillräckligt konkurrenskraftiga.

Den egna verksamheten i fara

Prorektorernas främsta syfte tycks vara att värna den egna verksamheten som hotas när studenterna uteblir. Svenska universitet och högskolor kan inte ha utbildningar som subventioneras medan utbildningssätena grubblar på hur de ska kunna förbättra sina utbildningar.

Studieavgifter kommer på sikt att innebära att universiteten måste erbjuda masterutbildningar av internationell toppklass för att locka betalande studenter. Det incitamentet kommer att innebära en kvalitetshöjning även för de svenska studenterna. Regeringens förslag är därmed inte bara en rättvis reform utan också en kvalitetshöjande åtgärd. Desto tidigare avgifterna införs desto bättre blir det för alla inblandade.

Oron över att svenska studenter inte ska få ett internationellt perspektiv kan lösas genom att universiteten blir bättre på att ordna t ex praktikplatser utomlands. Det gör studenterna betydligt mer konkurrenskraftiga än någon annan enskild åtgärd. På det här området har svenska universitet en gedigen hemläxa att göra.

Vi ska komma ihåg att skattepengar som används på svenska universitet i första hand ska förse svensk arbetsmarknad med kompetent arbetskraft. Det får vi inte genom att ösa in skattemedel i masterutbildningar som inga svenska studenter är intresserade av.

Björn Nilsson (M)

ordförande Moderata Studenter Göteborg

Pontus Haag (M)

riksdagskandidat, Göteborg och

ersättare utbildningsnämnden Göteborgs stad

Att kommuner runt om i landet konkurrerar med privata gym och friskvårdsföretag är ett välkänt faktum.

Kanske är ändå Göteborgs kommun ett av de värsta exemplen. Där har Vänsterpartiet till och med kommit med ett eget, originellt förslag för att eliminera konkurrensen – man vill att kommunen tar över alla privata gym och annan friskvård.

Göteborgs kommun äger landets största kommunala bolagsimperium. Med över 50 kommunala bolag är man verksam i branscher så vitt skilda som elhandel, nöjespark, hotell, restauranger, busstrafik och fordonsuthyrning.

Även i nämndsektorn bedrivs verksamhet inom områden där det redan finns en väl fungerande marknad, till exempel gym och friskvård. Här har kommunen ett stort antal gym med en prisbild som ligger klart under genomsnittet.

Skälen är förstås att man kan kombinera gymen med annat och att man inte behöver ha något reservkapital, skattebetalarna står risken.

I idrotts- och föreningsnämnden i Göteborg har de borgerliga partierna föreslagit att gymen avvecklas eller överförs i privat ägo.

Vi har också reagerat mot att förvaltningen tecknar friskvårdsavtal med privata företag.

Ansträngningarna har dock varit utan framgång. När Vänsterpartiet höll kongress i Göteborg fick till och med Socialdemokraterna kaffet i halsen.

Distriktsstyrelsen för Vänsterpartiet i Göteborg skriver:

”Nu är det dags att Vänsterpartiet startar upproret för att ta tillbaka rätten över vår folkhälsa och friskvård. Det får inte återigen bli en klassfråga om man har råd att bry sig om sitt liv. I princip skulle vi vilja kommunalisera alla privata gym och annan friskvård och erbjuda detta till rimliga priser för alla åldrar.”

Lyckligtvis ställde sig kongressen avvisande, men för de 30 företag som berörs är det förstås oroande att förslaget ens tas upp.

De 30 får finna sig i att kommunen även framöver konkurrerar oschyst med lägre priser.

Slutsatsen är given – för kommunerna finns inga praktiska argument för att avstå från att ge sig in i gymbranschen.

På många ställen kombineras gym med kommunala bad, ishallar eller motionscentraler.

På så sätt blir marginalkostnaden väldigt låg.

Om regeringen menar allvar med att de nya jobben ska komma i småföretag i tjänstesektorn måste en sund konkurrens värnas med lagstiftning.

Kommunerna kommer inte att hjälpa till frivilligt.

Jonas Ransgård (M) är vice ordförande och Hampus Magnusson (M) är ledamot i

idrotts- och föreningsnämnden i Göteborg.

I juni befann sig ungdomsarbetslösheten på alarmerande 27,6 procent enligt EU:s statistikorgan Eurostat. SCB uppger i sin tur att arbetslösheten befinner sig på hela 29,7 procent, vilket är en av de högsta i Europa, och nivå med vårt grannland Lettland som står på den ekonomiska avgrundens kant och balanserar.

Den svenska ungdomsarbetslösheten har under en lång tid cementerats på en skrämmande hög nivå trots god konjunktur.

När lågkonjunkturen nu slår med full kraft ökar den av naturliga skäl ytterligare på grund av lagen om anställningstrygghet (LAS) som skickar ut ungdomar i arbetslöshet med stöd av turordningsreglerna. Samma lag hindrade unga människor att etablera sig på arbetsmarknaden under den mycket gynnsamma och långvariga högkonjunkturen.

Det är nu uppenbart att LAS behöver skrotas.

Även om det varit uppenbart för många att den svenska arbetsrätten länge varit otidsenlig och ett hinder för unga att få fäste på arbetsmarknaden tycks det inte hänt mycket i regeringskansliet eller i den moderata partiledningen.

Om det är av rädsla för att stöta sig med fackföreningsrörelsen eller om vi moderater är så förtvivlat upptagna med att vara ett mittenparti, som inte vill stöta sig med någon, är egentligen oviktigt eftersom det inte fråntar oss ansvaret att vi svikit ungdomarna.

I alliansregeringen verkar det bara vara Centerpartiet som uppfattat det trängande behovet av en reformerad arbetsrätt.

Det står klart att de satsningar på nystartsjobb och sänkta arbetsgivareavgifter för ungdomar som regeringen gjort inte på långa vägar är tillräckliga.

Därför måste nu den heliga kon LAS slaktas och regeringen ta sitt ansvar för fiaskot med ungdomsarbetslösheten.

LAS bidrar till att arbetsgivarna använder sig av tidsbegränsade anställningar i allt högre grad, eftersom det är förknippat med stora kostnader och åtaganden att anställa någon.

Det gynnar på längre inte någon och i synnerhet inte ungdomar som främst drabbas av tidsbegränsade anställningar och tvingas snurra runt på olika vikariat under en lång rad av år.

Det är i tider av ekonomisk kris som behovet av reformer gör sig smärtsamt påmint.

Nu finns det således ett ”window of opportunity” att göra nödvändiga förändringar som egentligen borde ha gjorts under högkonjunkturen.

Och ja, det går att reformera och samtidigt bli återvald – världen är full av sådana exempel.

Frågan är bara om vi moderater vågar ta striden inför valet 2010 som likt 2006 års val kommer att handla om jobben. Den som kan leverera de trovärdigaste lösningarna kring jobben kommer också att vinna valet 2010.

Hampus Magnusson

Distriktsordförande i Moderata ungdomsförbundet Göteborg (Muf) och ledamot av M:s förbundsstyrelse Göteborg.

Pontus Haag

Vice ordförande i Älvsborgs partiförening och styrelseledamot i Muf Göteborg.

Debattartikel 2009-09-03